Fredagens inlägg skrivs från ett fascinerande och vackert Amsterdam, där jag spenderar tre dagar med min mamma. Tid att fundera.
Ledarskap. En del hävdar att det handlar om att gå först och visa vägen. Andra menar att ledaren ska gå sist och blåsa luft under teamets vingar. Verkligheten innefattar nog båda.
När jag var anställd, förväntade jag mig tre saker av den som var min chef. Tydlighet, förtroende och energi. Jag ville förlita mig på att personen i fråga skulle vägleda mig om jag fastnat i en tveksamhet tillräckligt länge. Och ha förtroende för att jag skulle klara de uppgifter han utmanade mig med, även om jag själv inte såg det som självklart. Slutligen också gå in med en sån energi i varje projekt som han önskade av oss andra, så att det blev svårt att inte dras med i positiva vindar.
Under de åtta år jag drev byrå innan starten av Wangari var det också dessa tre delar jag ville stå för gentemot mitt team. Tydlighet, förtroende och energi.
Alla behöver veta vart vi ska och varför. Ha koll på sina roller. Jag vill ge mina medarbetare möjlighet att lyckas och mod att misslyckas. De ska veta att jag finns där som både åskådare och coach vid behov. Jag förväntar mig hundra procent vilja och energi av gruppen, och förstår allt mer vikten av att alltid förstärka detsamma.
Ledarskap för mig är att walk-the-walk, mer än att sitta och prata. Ett starkt och modernt ledarskap kan aldrig inmutas, bara förtjänas. Annars riskerar grunden att byggas på hot, rädsla och missbruk av position och det kommer förr eller senare att söndra en organisation.
En bra ledare får delarna i teamet att bli starkare tillsammans än var och en för sig, och då kommer resultaten. Förr eller senare.
Ingen tvekan om saken.