En av de finaste komplimangerna jag får i livet, är den att jag är modig. Men det här ska inte främst handla om mig. Det ska handla om dig och om varje individ, alla våra olikheter och likheter. Våra styrkor och våra utvecklingspunkter, det unika recept som gör oss till exakt dem vi är. Helt originella här på jorden. Vi kan drivas av samma lockelser som många andra, vi kan längta till samma saker, gilla samma musik och klä oss som våra förebilder. Men den specifika kombinationen som just du besitter, är det ingen annan i hela världen som har.
Det är helt fantastiskt. En enorm tillgång, när vi väl förstått att likformighet inte är det vi ska sträva efter. Även om det känns tryggast i osäkerhetens tonår eller i livets mest knaggliga sidospår.
Så vad är mod? Om det vore att handlöst kasta sig ut från höga klippor med bara en tunn skärm på ryggen, eller att utforska underjordiska grottor i världens hav. Då har jag ingen aning. Men om det är att följa hjärtats innersta röst, att riskera trygghet för drömmar och att välja att leva livet så levande så möjligt. Ja, då är jag nog modig. Min inställning har lett mig till Miamis näringsfattiga modellindustri, gående i Robinsons fotspår på Malaysias öde stränder, till entreprenörslivet självvalda styrelserum och till Postkodexpeditionens studiebesök på en spartansk forskningsstation mitt ute på Stora Barriärrevet. Äventyr utanpå, men ännu mer inuti.
Det modigaste jag gjort är att älska fullt ut, efter åratal av kevlar på kroppen och i själen. Det modigaste jag gjort är att på starka ben och med fast blick gå tillbaka till skolan den där dagen i mellanstadiet när tjejkompisarna över en natt bestämt sig för att jag inte skulle få vara med på dansuppvisningen. Och klassens coola killar i dominoeffekt öppet hånskrattade och pekade åt sin tidigare lagkompis i bollsporterna. Det modigaste jag gjort är att vandra genom Sundsvalls centrums steniga kvarter den dagen då innerstadens alla löpsedlar skrek ut att jag var avskydd i hela landet.
Då 23, nu 41. En gång 5 och 15. Alltid driven av mål. Avgränsade och kortsiktiga, ja. Nya utmaningar, viljan att testa om det går. Ständig utveckling och därmed ökad potential. Rättvisa och viljan att bredda perspektiv. Mina och andras. Men också det ständigt närvarande målet att leva ett liv som aldrig behöver upplevas som en ekande tom besvikelse, när det skärskådas i en backspegel. I det som går att påverka, förstås. Då ska man också komma ihåg att inte för en sekund är det relevant att jämföra mina färger med dina. Eller dina lyckopiller med mina. Vad som gör ditt liv rikt, spännande och meningsfullt är upp till dig att känna efter och definiera.
Mod är inte att överträffa andras rädslor och samla galenskapspoäng som inte kan bytas in mot personligt värde. Mod är att följa sina egna drömmar och mål, och ge sig ut i kvicksanden om det krävs för det som hägrar på andra sidan. Vi kan vara säkra på att misslyckanden är en del av resan. Men de är aldrig värre än att missa att livet är en enda och tusentals chanser att vara sann mot sig själv. Mod är att leva livet på det sätt som du verkligen vill. Att gå tillbaka till klassrummet med vetskapen om att sanningen är din egen, oavsett vad coolingarna skrattar åt. Fortsätt drömma och stanna inte upp när det känns som allra mest lockande. Fokusera på vart du vill vara, och varför. Du har det som krävs. Let´s go, vännen.
Linda Häggkvist 