Är känslan allt?

Det är så lätt att säga att känslan betyder allt. Att det vi gör ska kännas riktigt bra, och annars ska vi agera annorlunda, göra andra val.

Problemet är ju bara att sånt som ska bli mer än bra till slut, det som ska bli det vi drömmer om och strävar efter, är det som ibland gör ondast längs vägen. Trots att vi är flera med samma visioner. Två människor eller 2000 som går åt samma håll, kommer nån gång att behöva utkämpa en kamp för att komma vidare. Det k ä n n s inte alls bra att ta svåra samtal, tuffa beslut eller hävda sin mening i en sakfråga när personen mitt emot är av en annan uppfattning. Det är ju precis det som gör att personliga relationer och yrkesmässiga band testas, ansträngs och får oss att tappa luften ibland.

Det är när människor och målsättningar verkligen betyder något, som det på riktigt berör. Det skulle kanske kännas bättre här och nu, att ta av skorna, sätta sig ner och låta skavsåren vila. Men tanken på att plåstra om fötterna, fortsätta gå och nå målet där framme med stark kropp och lyckligt hjärta… Det är en större drivkraft för mig, än att allt alltid ska kännas perfekt längs vägen. Det finns tillfällen då man bara vandrar för vandringens skull, och expeditioner som tar oss någonstans. Jag gillar båda. Men inte sammanslagna till en.

Att ströva i något som bara ”känns bra” tror jag helt enkelt inte är möjligt, om det vi går för innefattar andra människor och om det vi skapar ska vara beständigt. Det är det viktigaste och mest värdefulla som känns allra mest, men inte alltid ”bäst” i varje enskilt steg.

Ja, känslan är allt. Om vi förstår att förhålla oss till den sammanlänkad med ett syfte, en drivkraft, målet vi tillsammans har.

”No grit, no pearl”.

Annars är det ju bara att lunka på allena i sakta mak – för det känns alltid fint och utmanar aldrig någon som vi bryr oss om 💗🌍